Recension: Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck!

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet
Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Antal sidor: 334
Serie: -
Utgavs: September 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Gilla böcker!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Hanna går i tredje ring och drömmer om att flytta till Paris. Jens är tjugofyra och försöker vänja sig vid ett nytt liv. När de ses vid en fullsmockad bardisk blir de nästan osams. När de ses på tunnelbanan hem skrattar de, och när det är dags att skiljas kan Hanna tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens. Nästa gång de ses är genom Jens nya jobb, på Hannas skola. 

~ * ~ 

Jens och Hanna stöter på varandra lite överallt, på tunnelbanan, på krogen, i hennes skolkorridor.. Problemet är att de befinner sig på väldigt olika stadier i livet. Jens har precis blivit singel och är dessutom pappa varannan vecka, Hanna däremot ska ta studenten och uppleva Paris med sin bästis. 

Direkt när jag såg titeln och omslaget visste jag att detta skulle vara en mys-bok. Ni vet, den perfekta boken såhär om hösten. En bok som passar som handen i handsken efter en promenad i regn och rusk. En bok man vill ta upp efter att man har kokat en kopp te, dragit på sig raggsockorna och hittat sittgropen i soffan. 

Så vad är då omdömet av höstens mys-bok? Den är mysig, trevlig, trygg, lite rolig och lite känslosam. Är det en fantastisk bok som kommer att vinna priser och hyllas till skyarna? Nej. Men måste verkligen alla böcker vara det? Jag har läst så många negativa recensioner om Vi måste sluta ses på det här sättet, men alla böcker kan faktiskt inte vinna nobelpris. Den här boken duger alldeles utmärkt som en höst-bok! Myskänslan infinner sig, karaktärerna är välskrivna och väldigt verkliga, och personligen så känner jag lätt igen mig i alla de existentiella frågorna från tonåren "är han kär i mig?", "Vågar jag smsa?", "När ses vi igen?"

Jag gillar Hanna & Jens! Jag hade önskat lite fler misstag. Ibland blir det lite väl sötsliskigt. Men det är okej på något vis. När det är blåsigt och ruskigt ute. När tidningarna svämmar över av skottlossningar. När naturkatastrofer totalt demolerar hela städer. Ja då är det faktiskt okej med lite sötsliskigt i vardagen. Kanske behövs det till och med. 

+ För den otroligt mysiga berättelsen och för de verklighetstrogna karaktärerna.

- För få misstag, karaktärerna är aningen för snälla. Är det bara jag som ibland får sagt saker jag ångrar?

Vad tyckte ni om Vi måste sluta ses på det här sättet? :)

Recension: Scarlet av Marissa Meyer!

Titel: Scarlet
Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 457
Serie: Månkrönikan #2
Utgavs: Juni 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Mix förlag!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

I den andra delen av Månkrönikan möter vi åter Cinder där vi lämnade henne i första delen: i fängelset. Hennes enda mål är att rymma - men hon vet att hon kommer att bli högvilt om hon lyckas. På andra sidan jorden söker Scarlet Benoits efter sin försvunna farmor. Det visar sig att farmor har många hemligheter, och att hon länge svävat i livsfara. Så möter Scarlet Wolf, en streetsmart slagskämpe. Han tycks sitta på viktiga upplysningar om farmor, men vågar Scarlet verkligen lita på honom? När Scarlet och Wolf lär känna Cinder, som är på flykt slår de tre sig samman och gör allt för att hålla sig gömda för den onda måndrottningen. I Cinder fick vi möta Askungen som en superkompetent mekanikercyborg i ett framtida Nya Beijing. Cinder dyker upp även i denna bok, men här är det istället rödluvan - en tuff fransk tjej med pistolen innanför bältet - som är huvudkaraktär. Och ja, det finns även en stor stygg varg...

~ * ~ 

I Scarlet får vi fortsätta att följa Cinder samtidigt som vi får möta Scarlet för första gången. Marissa Meyer fortsätter alltså på sagotemat, och den här gången är det rödluvan som står i fokus. 

Jag gillar verkligen Scarlet, jag gillar att sagotemat fortsätter, jag gillar att vi får se en helt annan del av världen (Scarlet bor i Frankrike), och jag gillar att karaktärerna fortsätter att vara starka och spännande. Framförallt så gillar jag Wolf som är allt jag saknade hos Kai i Cinder. Jag hade gärna läst mer om Cinder och Kai, jag blev inte riktigt färdig med dem i den första boken. Samtidigt är det riktigt spännande att få lära känna både Scarlet och Wolf. Meyer har verkligen lyckats väva ihop Scarlet & Cinders öden övertygande! 

Överlag så gick boken lite i vågor, vissa delar gick det inte att sluta läsa och vissa delar fick man kämpa lite för att läsa vidare. Scarlet är inte lika fantastisk som Cinder men den är absolut både spännande och läsvärd! Kommer jag att fortsätta läsa serien? Definitivt! Jag måste bara veta hur det slutar för Cinder & Kai! I nästa del presenteras ännu en sagokaraktär - Rapunzel! 

Vad tyckte ni om Scarlet? Tyckte ni att den var bättre eller sämre än Cinder? Någon mer som ser fram emot nästa del? :)

Recension: Drömgångare av Samantha Shannon!

Titel: Drömgångare
Författare: Samantha Shannon
Antal sidor: 487
Serie: Bone Season #1
Utgavs: Augusti 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Modernista förlag!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.
Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet vad det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium. 
Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetande. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.
Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse. 

~ * ~ 

De första femtio sidorna tyckte jag att Drömgångare var riktigt svår att komma in i. Boken utspelar sig i en helt annan värld (eller nej, den utspelar sig på jorden, men inte jorden så som vi känner till den) så det var lite svårt att följa med i nya ord och uttryck. När man väl kom in i boken däremot så flöt det på och vips så var den utläst på två dagar. 

Till sist är jag väldigt imponerad av världen som Shannon har lyckats skapa! Med alla detaljer och finesser så påminner den nästan lite om Harry Potter (inte om själva boken men hur väl världen är uppbyggd). 

Jag gillar Paige, jag gillar att hon är modig och jag gillar att hon är skriven på ett verklighetstroget vis. Allra mest gillar jag nog Väktaren som jag fortfarande har funderingar kring, en riktigt spännande karaktär som tillför mycket! Utan väktaren hade Drömgångare blivit lite väl förutsägbar.

Överlag så är det en riktig bladvändare. Den är spännande, mystisk, har i alla fall två spännande karaktärer och kanske en gnutta romantik. Jag hade önskat fler överraskningar! Tyvärr var "de goda" väldigt.. goda, eller så som man förväntar sig att goda människor ska vara. På samma vis var "de onda" väldigt onda. Jag hade gärna velat ha lite mer dubbelspel, en chockerande vändning och framförallt lite mer detaljer. Jag gillade historien som sig, men såhär i efterhand kan jag på inget vis redogöra för världen eller förmågorna som finns där. Egentligen är det väldigt synd, som jag skrev ovan så har Shannon verkligen byggt upp en detaljrik värld, om bara språket hade varit lite bättre så att jag som läsare kunde få lov att känna mig hemma i Shannons värld så tror jag att boken hade kunnat bli helt fantastisk! Kommer jag att läsa uppföljaren? Ja. Än är jag inte klar med väktaren, så länge han finns med i uppföljaren kan ni räkna in mig också!

+ Den detaljrika världen, den har så otroligt mycket potential! Väktaren, väktaren, väktaren - riktigt bra karaktär!
- Allt som jag inte riktigt förstod, alla frågetecken som finns genom hela boken och även såhär i efterhand. 

Vad tyckte ni om Drömgångare? Jag är, som ni kanske förstår av recensionen, lite kluven! Var det någon som riktigt kände sig hemmastadd i den nya världen? 

Recension: Cinder av Marissa Meyer!

Titel: Cinder
Författare: Marissa Meyer
Antal sidor: 398
Serie: Månkrönikan #1
Utgavs: Augusti 2012
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Cinder - en cyborg med elak styvmor och mystiskt förflutet. Nu står hon i centrum för en intergalaktisk maktkamp. 

Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva. 

~ * ~ 

Jag gillar verkligen Cinder! Jo låt oss börja så. Jag gillar Cinder, så enkelt är det! Jag vill så gärna se förbi de små bristerna som finns och nu i efterhand är det faktiskt inte så svårt. Språket är aningen för enkelt för min smak, det innehåller inte riktigt de där finesserna som jag gärna skulle vilja se. Jag vill gärna ha en lite noggrannare beskrivning av Cinders utseende, då speciellt de mänskliga delarna. Men vad gör allt detta egentligen? Vad spelar det för roll när boken är utläst? Jo det ska jag tala om för er, det spelar absolut ingen som helst roll!

Cinder är en fantastiskt mysig saga som jag gärna skulle velat stanna i för evigt. Den tog slut på tok för fort! Jag älskar askungen-känslan jag får, ni vet den här Disney-känslan där man bara väntar på att mamma ska komma in med popcorn och ett glas saft. Jag älskar att Cinder är en stark kvinnlig karaktär, det kan vi aldrig få för mycket av! Kai hade gärna fått vara lite manligare för att fullborda min Disney-känsla men det fungerar bra ändå.

Meyer har verkligen lyckats skapa något helt eget, en askungensaga med cyborger och andra planeter. Hon har verkligen skapat en cool, spännande, känslosam saga om förbjuden kärlek. Meyer lyckades locka tillbaka min läslust som totalt hade drunknat i alla skolböcker, ett bättre betyg än så kan hon inte få. Jag är överlycklig över denna fantastiska bok och vet inte riktigt hur jag ska klara mig tills jag får hem nästa. 

+ Handlingen! Förbjuden kärlek när den är som bäst. Dessutom älskar jag att Meyer har skapat en hel värld som jag direkt känner mig hemma i. 

- Jag hade velat ha lite djupare beskrivning av karaktärerna. 

Jag vet att jag som vanligt är sist ut men vad tyckte ni om Cinder? Är uppföljaren, Scarlet lika bra? :)

Recension - Den nya människan av Boel Bermann

Titel: Den nya människan
Författare: Boel Bermann
Antal sidor: 205
Serie: -
Utgavs: Augusti 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Kalla kulor förlag!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Vad händer när barnen som föds inte är vanliga barn?
"Jag har dödat ett barn. 
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
- Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?"

Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. 

Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. 

Fler och fler nya barn föds och de har en snabbare utvecklingstakt än vanliga människor. En brutal incident på Rakels arbetsplats ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångesten och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusning händer det som verkligen inte får hända.. 

~ * ~

Låt mig bara inleda med en applåd till Boel Bermann, världen behöver definitivt fler dystopier och fler svenska författare. Bermann, du slog två flugor i en smäll! 

Inte nog med att detta är en dystopi som delvis utspelar sig i Sverige, det är en riktigt bra dystopi dessutom! En dystopi vi inte har läst förut, en dystopi vi inte förutsåg. Bermann har verkligen lyckats vara nyskapande, hon har skapat en värld vi inte kunde skapat själva. Jag älskar det! 

Om jag ska börja med att lyfta fram allt det positiva så känns det givet att nämna Bermanns vackra språk. Hon skriver så enkelt, så självklart, journaliströtterna syns verkligen! Hennes språk påminner lite om Sandbergs (Vi är inte sådana som i slutet får varandra) språk. Orden är valda med omsorg, varje mening är en gåva till mig som läsare (och jag tackar och bockar ödmjukast). 

Jag hade gärna fått veta lite mer om karaktärerna, jag blev lite kastad in i alla tragedier. Men vem var egentligen Rakel innan den nya människan kom? Vad hade hon för drömmar och ambitioner? Eftersom att Den nya människan bara är på 205 sidor så finns det definitivt utrymme för att utveckla några huvudkaraktärer. Detta är egentligen en väldigt personlig önskan, jag tror faktiskt att Bermann vill ha det såhär, det känns helt enkelt som hennes stil.

Den nya människan är spännande från första till sista sidan. Intrigen varvas med tidningsartiklar vilket ger mig som läsare en bred bild av vad som sker. Inte nog med att det händer något hela tiden, boken får mig att fundera över mig själv, mina värderingar och inte minst världen. Jag gillar! 

+ Handlingen och språket! Fantastiskt roligt att läsa något som inte liknar något annat jag någonsin läst!

- Jag hade velat lära känna huvudkaraktärerna lite bättre.

Någon mer som har läst Den nya människan? Vad tyckte ni? Någon som blev nyfiken? :)

Recension - Insurgent av Veronica Roth!

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 381
Serie: Divergent #2
Utgavs: Juli 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Modernista!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.

Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. Istället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga. 

Tris har förändrats, dels genom sina beslut, men också på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär. 

~ * ~ 

Jag läste Insurgent för första gången på engelska för ganska exakt ett år sedan. Jag hade precis läst ut Divergent och sträckläste Insurgent på en natt. Detta innebär att jag faktiskt inte kom ihåg hur Insurgent slutade (!) 

Insurgent fortsätter precis där Divergent slutade. Tris har nu gjort sitt val och blivit accepterad av sin nya falang och ett krig mellan de fem falangerna knackar på dörren. Jag älskar hur spänningen och intensiteten hålls vid liv genom hela boken, varenda sida är proppfull med nya händelser, oanade vändningar och beslut som är både lyckobringande och ödesdigra. Varje kapitel slutar så spännande att det är svårt att ens hitta en toalettpaus. 

Jag är fortfarande ett stor fan av Tris och Four, dock gör det ont i mig när de ljuger och döljer saker för varandra. Varför kan de inte bara vara ärliga?! Å andra sidan är det ett bra tecken att jag blir så upprörd, Roth har verkligen skapat karaktärer som kryper in under skinnet och fäster sig vid hjärtat på läsarna. 

Slutet är givetvis gastkramande och lämnar läsaren med en ångest och känsla av tomhet som kommer att hålla i sig tills den sista delen kommer ut på engelska i oktober. Hur jag nu ska kunna vänta tills dess.. Ja det har jag inget svar på. 

Ordet älska upprepas en hel del i den här recensionen men det kan inte hjälpas - Jag älskar hur modig Roth är som faktiskt vågar offra viktiga och älskade karaktärer för att hålla berättelsen vid liv! Roth, min hjälte, min idol. Tack för denna gåva! 

+ Handlingen som skulle kunna fortsätta i oändligheten. Spänningen tar aldrig slut, intrigerna tätnar och karaktärerna växer. 

- Insurgent är helt fantastisk och jag kan verkligen inte hitta något negativt alls.

Är det någon som inte har läst Insurgent än? Ni som har läst Insurgent, hur lyckas ni hålla er tills den sista delen kommer ut? Tyckte ni att Insurgent var bättre än Divergent?

Minirecension - Divergent av Veronica Roth!

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Antal sidor: 362
Serie: Divergent #1
Utgavs: Oktober 2012
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus]

Eftersom att jag har läst Divergent tidigare, fast på engelska så blir det ingen full recension. Vill ni läsa min första recension av Divergent kan ni klicka här.

Jag fick hem både Divergent och Insurgent som recensionsexemplar av Modernista (bilder kommer senare) och eftersom att det är mina favorit böcker ville jag givetvis läsa dem på svenska också! Jag tycker faktiskt att översättningen är riktigt bra! Jag var lite nervös, jag älskar som sagt både Divergent och Insurgent så det var väldigt höga krav på översättaren, det värsta som finns är en bra bok som dras ner av dålig översättning.

Åh Divergent är så fantastisk, jag skulle kunna läsa den om och om och om igen! Men the show must go on så jag fortsätter genast med Insurgent :) Insurgent har jag dessutom inte recenserat förut så där blir det en riktigt recension! Men eftersom att jag läser den på svenska så kommer recensionen först på utsatt recensionsdatum.

Är det någon mer som har läst Divergent både på svenska och engelska? Vad tyckte ni om översättningen? Och en ännu viktigare fråga: Vad tyckte ni om Divergent? :)

Recension - City of Ashes av Cassandra Clare!

Titel: City of Ashes
Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 411
Serie: The mortal instruments #2
Utgavs: Juli 2008
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

With her mother in a coma and her father hell-bent on destroying the world, Clary is dragged deeper into New York's terryfying underworld of werewolves, demons and the mysterious Shadowhunters. Discovering the truth about her past was only the beggining, now Clary must save the world from her own father - the rouge Shadowhunter Valentine. With two of the Mortal Instruments at hus command, Valentine is assembling an army of Demons to wage war on the council of Shadowhunters and Destroy them once and for all. As the battle begins, Clary must face her darkest fears - and come to terms with her feelings for a boy she wishes wasn't her brother. 

~ * ~ 

City of Ashes är uppföljaren till City of Bones (Stad av skuggor) som jag läste på svenska. Språkskiftet gynnade varken mig eller boken men nu kommer jag att fortsätta med serien på engelska så nu blir det nog lättare! 

Jag hade extremt höga förväntningar på City of Ashes, speciellt efter slutet på Stad av Skuggor som var helt totalt ofattbart. City of Ashes lyckades dock inte helt och hållet leva upp till mina förväntningar. Stundvis var den så ofattbart spännande att jag höll på att komma försent till jobbet och stundvis var den bara.. Jag vet inte riktigt, seg? Händelselös? Nej det blir fel, men den höll ingen jämn spänningsnivå.

Trots detta är det en av de bästa böckerna jag läst i år, när den var spännande var den verkligen olidligt spännande! Jag vill bara ha mer av Jace och Clary! Kommer de någonsin lyckas ha en bra relation? Jag hade velat läsa så mycket mer om dem. Simon (som verkligen inte var min favorit karaktär innan en viss händelse i boken) hade jag också velat läsa mer om. Det händer något riktigt stort med honom som tyvärr inte får tillräckligt med plats.

Dock har jag kommit att älska Valentine (bara namnet ger mig rysningar) på samma sätt som jag älskar Lord Voldemort. Låter kanske helt vrickat men jag älskar verkligen en riktigt bra beskriven genom rutten karaktär! Finns inget som ger en bok så mycket liv som skurkarna! 

Även City of Ashes slutade riktigt spännande så jag ser riktigt mycket fram emot den tredje delen :)

+ Alla fantastiska karaktärer och allt övernaturligt. Valentine som är ett praktexemplar på en utomordentlig ond karaktär! 

- Hade velat ha lite mer, lite mer Jace & Clary, lite mer Simon och hans nya hemlighet, lite mer av allt smaskigt helt enkelt ;)

Vad tyckte ni om City of Ashes? Någon som inte har läst den än? Ni som har läst alla böcker - Vilken är er favorit? :)

Recension - Helena av Josephine Angelini!

Titel: Helena
Författare: Josephine Angelini
Antal sidor: 505
Serie: Starcrossed #1
Utgavs: Juni 2011
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus]

Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt illa av att dra uppmärksamhet till sig. Problemet är att hon är 17 år, lång, blond, extremt bra på löpning och har ett ansikte som en gudinna skulle avundas henne. Som om inte detta skulle räcka för att få folk att glo på henne så händer det där med den nyinflyttade killen, Lucas Delos.

Det första Helena känner när hon ser Lucas är ett starkt hat. Hon vill verkligen döda honom. Och hon får ett ganska bra grepp om hans hals när hon anfaller honom i skolkorridoren.

Den pinsamma skolkorridorskatastrofen visar sig vara början på ett nytt liv för Helena, och hon är verkligen inte det hon trott sig vara. Till exempel verkar inga vapen kunna skada henne.
Men det är inte bara hon som bär på en stor hemlighet: När Helenas och Lucas känslor för varandra går från iskallt till stekhett visar det sig att deras liv är bundna till en tragedi som utspelade sig för flera tusen år sedan. Precis som Sköna Helena och Paris vid Troja är de ödesbestämda att starta ett krig för sin kärleks skull. Ett krig som kan förgöra världen.

Trots att Helena och Lucas inser att de aldrig kan vara tillsammans, är de krafter som drar dem till varandra ännu starkare. Kan de trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

~ * ~

Jag har velat läsa Starcrossed i evigheter! När jag fyllde år fick jag ett enormt bokpaket av min sambo (bild och inlägg är på väg) så var hela serien med :) Jag är innerligt glad att jag hade hela serien hemma för böckerna slukades i en rasande takt!

Angelini har verkligen skapat en makalös värld! Jag som är en total sucker för grekisk mytologi jublade över alla detaljer och alla gudar/gudinnor. Karaktärerna är helt fantastiska, de har sådär precis lagom mycket krafter för att det ska bli riktigt spännande men inte så mycket att det liknar en överdriven actionfilm. Det allra bästa (förutom att det är så fullt av grekisk mytologi) är att jag verkligen får en relation med varenda karaktär. 

Helena innehåller verkligen allt, omöjlig kärlek, spänning, otroligt välskrivna karaktärer, fantastiskt detaljerad miljö, stark vänskap, familjedrama, superkrafter.. Ja jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet! Åh det är så fantastiskt när man får en ny favoritserie och man vet redan efter första boken att det här kommer att bli en serie man läser om och om och om igen :)

+ Vackert språk, makalösa karaktärer och sist men så absolut inte sist.. All grekisk mytologi! Så underbart!
- Jag gillar verkligen allt med Helena!

Okej så jag vet att jag är sist ut med serien, men ärligt, är den inte helt fantastisk?! :)

Recension - Förr eller senare exploderar jag av John Green!

Titel: Förr eller senare exploderar jag
Författare: John Green
Antal sidor: 307
Serie: -
Utgavs: Januari 2013
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). 

Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddan i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k. 

~ * ~

Min första tanke efter att ha läst färdigt Förr eller senare exploderar jag var: jag kan inte göra den här boken rättvisa med en recension, mitt språk kan inte göra detta mirakel rättvisa. 

Trots det tänker jag försöka. Till att börja med är Greens bok ett mästerverk, jag skojar inte, den borde fan ta mig räknas in bland världens sju underverk (åtta då enligt min nya beräkning). Detta är en så otroligt vacker och framförallt viktig bok som inte handlar om mindre än att leva! Hazel Grace och Gus är det perfekta paret, nya Romeo & Julia fast utan allt slisk och utan alla dramatiska familjemedlemmar. Hazel Grace och Gus har en kärlek som varenda nu levande par kan lära ifrån. Deras kärlek är så otroligt upplyftande och trösterik. 

Jag älskar varenda karaktär som Green har knåpat ihop. Alla har så tydliga personligheter, alla är så älskvärda på sitt egna vis. Till och med föräldrarna känns som mina vänner. Förr eller senare exploderar jag lockade till skratt första halvan och därefter en outtömlig ström med tårar. Jag låg på riktigt och grät som ett litet barn genom 150 sidor.  

Boken är slut sedan flera timmar tillbaka och jag är fortfarande mållös, försöker fortfarande smälta detta hopplock av bokstäver som bildade ord som bildade otroligt vackra meningar och formuleringar för att till sist få fram ett makalöst resultat. Förr eller senare exploderar jag känns viktig, eller rättare sagt den är viktig. Otroligt. Fruktansvärt. Viktig. 

Jag tror aldrig att en bok har berört mig så som Greens underverk gör. Green, jag står i evig tacksamhetsskuld till dig! 

+ Allt, allt och allt! 

- Inget, inget och inget!

Jag vet att jag är lite sent ute men finns det någon som fortfarande kan tänka sig att diskutera Förr eller senare exploderar jag? Jag har så mycket känslor för den här boken att det snart känns som att jag kommer att explodera! Vad tyckte ni? Någon som känner som jag? Någon som blev besviken?

Recension - De odödligas regler av Julie Kagawa

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 459
Serie: Edens blod #1
Utgavs: Maj 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Harlequin!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

I en framtida värld styr vampyrerna. Människorna är föda. Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning. 

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten. 

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne, vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen. 

Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend med ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad och vem hon skulle kunna dö för. 

~ * ~

Jag hade väl inga jätte höga förväntningar på De odödligas regler och det var nog tur. Boken får ett okej som mest. Jag hade väldigt svårt för att känna någonting för karaktärerna och såhär i efterhand har jag till och med svårt att komma ihåg hela berättelsen. 

På sina ställen måste jag väl erkänna att den var spännande, speciellt mot slutet. Men flera gånger var det som om jag glömde bort vilken bok jag höll på att läsa.

Kommer jag att läsa fortsättningen? Kanske, slutet var ändå riktigt spännande och en del av mig är självfallet nyfiken på hur det kommer att gå nu. Men uppföljaren kommer inte att ha hög prioritering. 

+ Slutet och upptrappningen, boken blev mer och mer spännande. 

- Svårrelaterade karaktärer och stundvis tråkig handling.

Vad tyckte ni om De odödligas regler? Jag inser att min recension blev jätte negativ och jag vill ändå poängtera att den inte var värdelös, den levde bara inte upp till de resterande böckerna jag har läst den senaste tiden. 

Recension - Alice i Zombielandet av Gena Showalter!

Titel: Alice i Zombielandet
Författare: Gena Showalter
Antal sidor: 427
Serie: Berättelsen om underlandet #1
Utgavs: Maj 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Harlequin!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus] 

Hon kommer inte att ge sig förrän varenda zombie ligger i sin grav. För alltid. 

Om någon hade berättat för Alice Bell att hennes liv skulle vändas upp och ner från ett ögonblick till ett annat, skulle hon ha brustit ut i skratt. Från lyckligt till tragiskt, från oskuldsfullt till förstört. Nej, aldrig. Men det var det som hände. Ett hjärtslag. En blinkning, ett andetag, en sekund - och allt hon kände till och älskade var borta. 

Hennes pappa hade haft rätt. Monstren fanns på riktigt. 

För att hämnas sin familj måste Alice lära sig att slåss mot de odöda. Och för att överleva måste hon sätta sin tillit till den farligaste av alla farliga killar, Cole Holland. Men Cola har sina egna hemligheter, och om Alice inte är försiktig kan de visa sig vara farligare än zombierna. 

~ * ~

Ännu en bok jag hade extremt höga förväntningar på (jag vet, det är inte rättvist men ärligt nu - Alice i Zombielandet, hur fränt låter inte det?!) som också lyckades leva upp till mina förväntningar! Är det inte bara fantastiskt?

Alice förlorar alltså hela sin familj i en bilolycka och i samma olycka inser hon också att zombies finns, och inte nog med att de finns de är ute efter henne. Hon flyttar till sina morföräldrar och börjar på en ny skola, får nya vänner och allt som hör till en flytt. Det är i den nya skolan som hon träffar killen med stort K, Cole! 

Jag måste säga att Alice i Zombielandet, trots mina höga förväntningar, var så otroligt mycket bättre än vad jag hade kunnat hoppas på! Är det ens möjligt tänker ni säkert nu? Svaret är ja, det är möjligt! Jag relaterar till Alice redan på första sidan, jag gråter med henne när hennes familj dör, jag blir upprymd när hon träffar Kat och jag blir fnittrig och pirrig när hon ser Cole. Jag älskar hela Zombievärlden som Showalter så engagerat och omsorgsfullt har byggt upp. Alice i Zombielandet innehåller både Zombies (av den riktiga sorten, ni vet läskiga, ruttna, stinkande typer) och farlig kärlek - det är helt enkelt mer än man kan begära av en bok! 

Egentligen vet jag inte om jag klarar att skriva om Cole, nu vet jag att jag har förälskat mig i ett antal bad boys karaktärer den senaste tiden (*Host Trevor.. Jace *Host) men det kan inte hjälpas. Cole är egentligen den perfekta blandningen av de båda ovanstående! Han är hemlig, skicklig och mystisk som Jace (The Mortal Instruments) och han är farlig, har temperament och fysik som Trevor (Underbara helvete), inser ni då hur perfekt han är!? 

Detta är kort och gott ännu en fantastisk bok som jag bara vill läsa mer av! Uppföljaren kommer att heta Through the Zombie Glass och kommer ut på engelska i september och jag som än en gång hade tänkt att vänta på översättningen får tänka om och förhandsbeställa uppföljaren samma dag som det går.. Suck.. Alla dessa fantastiska böcker och deras uppföljare kommer att ruinera mig! 

+ Zombierna! Ruttna, stinkande, dumma och fantastiska! Alice & Cole, jag ÄLSKAR deras relation och deras kemi!

- Åh det enda negativa är att jag läste ut boken på en dag, jag behöver mer! Nu. 

Tack igen till Harlequin för ett mycket lovande bok-paket! 

Vad tyckte ni om Alice i Zombielandet? Är någon lika frälst som jag?  Kommer ni att vänta på översättningen eller kommer ni att läsa uppföljaren på svenska? Åh snälla jag behöver någon att diskutera med! :)