lördag 19 oktober 2013

Recension: Drömgångare av Samantha Shannon!

Titel: Drömgångare
Författare: Samantha Shannon
Antal sidor: 487
Serie: Bone Season #1
Utgavs: Augusti 2013
Recensionsexemplar: Ja, tack till Modernista förlag!
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus

Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.
Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet vad det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium. 

Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetande. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.
Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse. 



~ * ~ 

De första femtio sidorna tyckte jag att Drömgångare var riktigt svår att komma in i. Boken utspelar sig i en helt annan värld (eller nej, den utspelar sig på jorden, men inte jorden så som vi känner till den) så det var lite svårt att följa med i nya ord och uttryck. När man väl kom in i boken däremot så flöt det på och vips så var den utläst på två dagar. 

Till sist är jag väldigt imponerad av världen som Shannon har lyckats skapa! Med alla detaljer och finesser så påminner den nästan lite om Harry Potter (inte om själva boken men hur väl världen är uppbyggd). 

Jag gillar Paige, jag gillar att hon är modig och jag gillar att hon är skriven på ett verklighetstroget vis. Allra mest gillar jag nog Väktaren som jag fortfarande har funderingar kring, en riktigt spännande karaktär som tillför mycket! Utan väktaren hade Drömgångare blivit lite väl förutsägbar.

Överlag så är det en riktig bladvändare. Den är spännande, mystisk, har i alla fall två spännande karaktärer och kanske en gnutta romantik. Jag hade önskat fler överraskningar! Tyvärr var "de goda" väldigt.. goda, eller så som man förväntar sig att goda människor ska vara. På samma vis var "de onda" väldigt onda. Jag hade gärna velat ha lite mer dubbelspel, en chockerande vändning och framförallt lite mer detaljer. Jag gillade historien som sig, men såhär i efterhand kan jag på inget vis redogöra för världen eller förmågorna som finns där. Egentligen är det väldigt synd, som jag skrev ovan så har Shannon verkligen byggt upp en detaljrik värld, om bara språket hade varit lite bättre så att jag som läsare kunde få lov att känna mig hemma i Shannons värld så tror jag att boken hade kunnat bli helt fantastisk! Kommer jag att läsa uppföljaren? Ja. Än är jag inte klar med väktaren, så länge han finns med i uppföljaren kan ni räkna in mig också!

+ Den detaljrika världen, den har så otroligt mycket potential! Väktaren, väktaren, väktaren - riktigt bra karaktär!
- Allt som jag inte riktigt förstod, alla frågetecken som finns genom hela boken och även såhär i efterhand. 

Vad tyckte ni om Drömgångare? Jag är, som ni kanske förstår av recensionen, lite kluven! Var det någon som riktigt kände sig hemmastadd i den nya världen? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar