Titel: PojkarnaFörfattare: Jessica Schiefauer
Antal sidor: 198
Serie: -
Utgavs: Juni 2012
Finns att köpa: [Adlibris] [Cdon] [Bokus]
Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag.
Vi höll oss för oss själva.
Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade.
Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.
Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.
~ * ~
Pojkarna är alltså den första boken jag har läst 2014. Jag har tittat på den länge men den har inte riktigt fångat mitt intresse tillräckligt för att bli beställd, men nästa vecka har vi en litteraturanalys i skolan och då ska Pojkarna vara läst.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja den här recensionen, delvis för att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag tyckte om boken och delvis för att.. ja, den kändes lite förvirrande helt enkelt. Vi får i vilket fall följa Bella, Momo och Kim som är tre unga tonårstjejer som egentligen gör typiska tonårssaker. Förutom när det kommer till pojkar, ingen av tjejerna verkar vara jätte intresserad av pojkar och pojkarna framställs överlag inte på något positivt vis. Tjejerna odlar fram en blomma som producerar en nektar som förvandlar den som dricker till man/pojke.
Usch jag kommer ingenstans i den här recensionen, jag vet att den har vunnit augustpriset, jag vet att den har varit hyllad, jag vet att språket är vackert och poetiskt, jag vet att den är djup och tänkvärd. Jag vet en himlans massa om den här boken, men jag vet inte vad jag tycker. Karaktärerna var väl sådär, jag kunde inte riktigt knyta an till någon av tjejerna (kanske är jag för gammal?), alla pojkar i boken framställs som skitstövlar på ren svenska.. Det känns bara tråkigt för mig. Visst finns det en hel del som är tänkvärt när det kommer till förvandlingen från tonåring till vuxen och individens utveckling, både personlighetsmässigt och sexuellt, men jag saknade trovärdiga karaktärer och kanske också en snäll pojk eller två.
Nej tyvärr, det blir inget mer om den här boken för jag är helt enkelt förvirrad.
+ För språket, oavsett vad jag tycker om handling och karaktärer så kan jag inte förneka att språket är vackert.
- Karaktärerna och handlingen som inte var tillräckligt spännande och givande.
Vad tyckte ni om Pojkarna? Finns det fler än mig som bara blev allmänt förvirrade?
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja den här recensionen, delvis för att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag tyckte om boken och delvis för att.. ja, den kändes lite förvirrande helt enkelt. Vi får i vilket fall följa Bella, Momo och Kim som är tre unga tonårstjejer som egentligen gör typiska tonårssaker. Förutom när det kommer till pojkar, ingen av tjejerna verkar vara jätte intresserad av pojkar och pojkarna framställs överlag inte på något positivt vis. Tjejerna odlar fram en blomma som producerar en nektar som förvandlar den som dricker till man/pojke.
Usch jag kommer ingenstans i den här recensionen, jag vet att den har vunnit augustpriset, jag vet att den har varit hyllad, jag vet att språket är vackert och poetiskt, jag vet att den är djup och tänkvärd. Jag vet en himlans massa om den här boken, men jag vet inte vad jag tycker. Karaktärerna var väl sådär, jag kunde inte riktigt knyta an till någon av tjejerna (kanske är jag för gammal?), alla pojkar i boken framställs som skitstövlar på ren svenska.. Det känns bara tråkigt för mig. Visst finns det en hel del som är tänkvärt när det kommer till förvandlingen från tonåring till vuxen och individens utveckling, både personlighetsmässigt och sexuellt, men jag saknade trovärdiga karaktärer och kanske också en snäll pojk eller två.
Nej tyvärr, det blir inget mer om den här boken för jag är helt enkelt förvirrad.
+ För språket, oavsett vad jag tycker om handling och karaktärer så kan jag inte förneka att språket är vackert.
- Karaktärerna och handlingen som inte var tillräckligt spännande och givande.
Vad tyckte ni om Pojkarna? Finns det fler än mig som bara blev allmänt förvirrade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar